Omröstning

Är du intresserad av att ha ett gemensamt midsommarfirande i området?
 
 

Inloggning

 

Användare online

Ingen
 
Historik PDF Skriv ut Skicka sidan

 

Viksjöminnen

 

Skrivet av Roland Adefelt, utgivet av Fasteboda Småhusförening.
Första upplagan 2002, andra upplagan 2008 (något bearbetad), på fasteboda.se 2010.


Tiden går väldigt fort ­– ibland alldeles för fort

De flesta av oss som nu bor i etapp A i Viksjö har bott här i omkring 35 år vilket gör att vi har fyllts av många härliga och oförglömliga minnen. Våra barn har växt upp och gått i skola här och sedan kanske flyttat till annan ort. Nu flyttar nya familjer in i området. Vad vet de om dess historia och vad vi äldre har varit med om under åren som gått. Det här området är en del av vår egen historia. En del utflyttade barn återvänder nu och bosätter sig här med familjer.  Denna skrift har tillkommit för att till alla här boende, såväl gamla som unga ge, tillbaka lite av vår historia. Detta är således en berättelse ur minnet och hur jag själv har upplevt tiden här.

 

Styrelsen har efter förslag från författaren beslutat att stödja en utgivning av denna skrift till de boende i området.

 

Historik

Namnet Viksjö är i Järfälla omnämnt på en runsten från 1000-talet. Denna runsten kan idag ses stående på Folkhögskolans tomt i västra Jakobsberg. Runskriften kan uttydas innehålla namnet Vikhusum och som senare har blivit namnet på en stor gård här, nämligen VIKSJÖ.

 

Gården Viksjö omnämns i jordeböckerna redan på 1500-talet och har skiftat såväl ägare som  markstorlek. Den nuvarande gårdsbyggnaden anses uppförd på 1640-talat som ett säteri. År 1943 lades fastigheterna Fjällen, Högby och Fastebol samman med Viksjö gård, som ombildades till Viksjö AB och blev då en brukarenhet. På Viksjös ägor har det funnits ett antal torp, back-stugor och lägenheter såsom Andeboda, Bygget, Fasteboda, Hummelmora, Lilla Lund, Stora Lund, Råsten och Sandudden.

 

Planering av byggnation på Viksjö

Som ett kuriosum kan nämnas att jag inför en planerad flyttning till Järfälla 1967 läste i en uppslagsbok (från 1952) om Jakobsberg. Där stod följande:

Jakobsberg, stationssamhälle vid Enköpings-banan, har folkhögskola, 1700 invånare. Med början av 1960 genomgick Järfälla kommun en stor förändring. Från att ha varit en liten idyll med ett stort antal handelsträdgårdar hade den politiska ledningen i Järfälla beslutat att kommunen skulle expandera. I början av 1960-talet byggdes det så mycket i Järfälla att befolkningen ökade med som mest omkring 4000 personer per år.

Viksjöområdet hade stora marker lämpliga för bebyggelse. Det var ju ur byggnadssynpunkt orörd mark. Här skulle småhusstaden Viksjö byggas med plats för cirka 15000 innevånare.

 

I planeringen av Järfälla hade en ny planeringsstrategi tagits fram. Skolor, fritidsgårdar och fritidsanläggningar skulle integreras. En småbåtshamn och en golfbana skulle ingå i områdets utformning. Hög trafiksäkerhet skulle prägla områdets utformning. I Viksjö skulle ett vägsystem med kringfartsleder och anslutande säckgator anläggas. Gång- och cykelvägar skulle i huvudsak vara planskilda från tung biltrafik.

 

Järfälla kommun upprättade ett exploateringsavtal med byggföretaget SIAB. Detta omfattade en beskrivning av hur stor andel av råmarken som skulle bebyggas, tomternas storlek, områdesindelning (A, B, C, o.s.v.) utbyggnadstakt m.m.

 

Byggnationen påbörjas 1967

Det var i vårt område A som utbyggnaden av Viksjö startade 1967. Det var ett gigantiskt byggprojekt att genomföra en så stor byggnation. Byggnadstiden för hela Viksjö var planerad till 10 år. Det blev av naturliga skäl förändringar i en del områden mot vad som var planerat. Byggkapaciteten gick redan på bristningsgränsen bl.a. på grund av att Miljonprogrammet (att bygga en miljon bostäder i Sverige under tio år) också krävde byggresurser på andra håll.

SIAB, ett industribyggnadsföretag som nu prövade på att bygga småhus, etablerade sig i vårt område med såväl arbetsplatsledning som materialdepåer. Ett demonstrationshus uppfördes på Havrevägen 2 (bilden på framsidan) och visningsdagar ordnades till vilket alla hugade köpare kunde vända sig. En försäljningsbroschyr från SIAB marknadsförde området med följande text:

Badplats, båthamn och golfbana nästan inpå tomten. Det låter som en saga. Men börjar ni bostadsspara i Sparhem nu, så kan Ni snart bli villaägare i Viksjöområdet i Järfälla. SIAB har planerat området ­– och det kommer att bli det verkliga friluftsparadiset. Ni kan t.ex. ta en kort morgonpromenad från Er villa till en 18 håls golfbana. Eller med matsäckskorgen på armen vandra ner till båthamnen på några minuter för en söndagstur på Mälaren. Eller gå ner till ett friluftsbad som ligger ett stenkast därifrån. Och får Ni en kallsup när Ni lögar Er i böljorna så gör det inget, för vattnet är kristallklart (används som dricksvatten i norra förorterna). För ungarna finns massor av lekplatser överallt, och stora härliga grönområden. Tycker Ni det verkar som ett semesterområde? Ja, det håller vi gärna med om  -  ändå finns här också en hel egen liten ”stad” med alla serviceinrättningar Ni behöver. Skolor kommer att uppföras efter hand. Lekskolor och grundskolor i området, fackskola och gymnasium i kommunen. Yrkesskola finns redan.

Det var med bultande hjärtan som jag och min hustru efter en kort betänketid och rådslag inom familjen skrev på ett köpeavtal med en för den tiden hög köpesumma, cirka 160000 kronor.

Jakobsberg var huvudorten med handel och kommunikationer. Tillfartsvägen till området var en förlängning av Frihetsvägen (längs nuvarande Mjölnarvägen) och Skördevägen. Mälarvägen byggdes ut senare.

Inflyttning

Inflyttningstakten var från början planerad till att bli en gatsida var 14:e dag men blev i realiteten en gata per månad. En hög byggnadstakt präglade området och man undrade nog lite till mans hur det var med yrkeskunskapen hos byggjobbarna. Ibland restes flera hus om dagen ­– omålade. Plötsligt var alla husen på Kornvägen målade ­– man sprutmålade fasaderna två gånger i tät följd med plastfärg, utan grundfärg därunder. Fönster och dörrar maskades av med plastram ­– raskt jobbat. Tillträdesbesiktning vidtogs och felen som konstaterades skulle åtgärdas snarast möjligt, ja även under tiden som vi bodde i husen. Tomterna var endast grovplanerade.

 

Byggproblem

Efter inflyttning i slutet av september 1967 så började en tid av undersökning av vårt hus. Varför var det så svårt att fästa upp tavlorna på väggarna? Orsak: gipsskivor saknades p.g.a. att elektrikern hade med hammaren slagit  hål i väggarna och lagt in saknade elledningar efteråt. De uppkomna stora hålen i väggarna täcktes med spännpapp varpå de tapetserades. Varför var golven så kalla invid ytterväggarna? Orsak: bristfällig isolering och tätning. Varför knarrade alla golv så man inte kunde smyga om natten? Orsak: kortlingar (reglar tvärs golvreglarna) saknades och golvskivorna var inte limmade och var glest spikade.


Villaföreningen

Nybyggarna på Rågvägen och Kornvägen kallades till ett möte hos en av familjerna för att dryfta problemen. Vi borde bilda en villaförening för att få en starkare förhandlingssits mot byggaren SIAB och Järfälla kommun. Sagt och gjort. En interimsstyrelse och senare ordinarie styrelse bildades för Viksjö Villaägareförening  Etapp A (VVEA), som namnet blev då. Styrelsens huvudsakliga uppgift blev att på medlemmarnas vägnar föra förhandlingar med SIAB om alla de brister som upptäcktes i husen och begära fackmässiga och kraftfulla åtgärder.

 

Ett stort problem uppdagades vid kontakter med kommunens byggnadsinspektörer. SIABs arbetsledning nonchalerade helt eller delvis de påpekande som dessa gjorde på SIABs fackmässiga arbete. Kontakter togs med byggnadsnämndens ordförande och de aktuella inspektörerna för att få klarhet i vilka direktiv och regler som gällde vid kommunens uppföljning av byggnationen i området. Efter detta sammanträde gick det ut starkare direktiv från byggnadsnämndens ordförande till SIAB om att nogsamt följa inspektörernas anvisningar för den fortsatta byggnationen. Efter hand upptäckte vi flera felaktigheter på fastigheterna, men efter cirka tre år var det mesta  åtgärdat.

 

Jag måste uttala ett stort tack till alla de styrelsemedlemmar som då förde ett omfattande och skickligt förhandlande med SIABs ledning. Utan styrelsens engagemang för att komma till rätta med förekommande fel på fastigheterna hade vi stått oss slätt mot SIAB. Och standarden blev med den tidens mått hög när alla åtgärderna väl var genomförda.

 

En stor uppgift som nybliven villaägare var att planera tomten. Samråd med grannarna rekommenderades kring frågan om tomtgränsens utformning. Önskvärt var att gatusidan blev snyggt och lite enhetlig utformad. Således beslöt vi på Kornvägen att minst två tomter i följd skulle ha samma utformning, staket eller häck.

 

Vi konstaterade genast att matjorden på en del tomter var avhyvlad och bortforslad och att den röda och sterila alven låg i dagen. Här krävdes ett nytt lager av matjord. Sand och gödsel köptes in och kärrades ut. Äldste sonen bakom en inlånad jordfräs var en skön syn att se, han ville aldrig sluta med att köra den, så roligt var det. På vissa tomter hade SIAB återfyllt med grus, lera eller ett tunt lager av matjord.

 

Styrelsemedlemmarna tog på sig många andra uppgifter än att bearbeta SIAB. Det tipsades om och ordnades många gemensamma storinköp, t.ex. gräsfrö, matjord, stenplattor, gödningsmedel, virke, målarfärg, brandsläckare, livlinor m.m. till rabatterade priser.


Livet i området

Ett pittoreskt inslag i trafiken på gatan var en arbetshäst vid namn Viktor och som drog en stor flakvagn med materiel till och från de olika husen. För barnen var detta något mycket spännande och roligt att se på, ja ibland fick de även åka med på flaket en bit i vårt område. Barnen var ofta ute och matade hästen när den kom förbi och ibland blev det även en promenad bort till stallet i Viksjö gård och mata hästen och få klappa om den lite. Stallet låg på den plats som kyrkan nu står på.

 

Vilka var våra nya grannar? Spännande att få se. Alla var unga och vänliga och många hade redan flera barn. Man tror knappt att det är sant att det på Kornvägen med 20 hus, fanns 42 barn vid ett och samma tillfälle och då innefattar det fyra tvillingpar. Någon kommunal barnomsorg fanns inte i Järfälla vid den här tiden. De flesta fruar var därför hemmaarbetande och skötte familjen.

 

De nya lekparkerna var ett kärt tillhåll. Här skapades kontakter mellan barn och mellan föräldrar. När skoldagen var slut var det bara för barnen att bege sig till lekparken för att där mäta sina krafter. Där förekom dagligen fotbollspel. På söndagsmorgnarna träffades ett antal pappor från hela området för att utöva det som man gjort som pojke ­– att spela fotboll. Även sönerna var med och det var en stor glädje för mig när sonen lyckades ”göra en tunnel på farsan”.

Rävkullen blev en plats för många barn att leka skogsmulle, att bygga kojor och för familjen att gå på picnic. Den skogen var deras egen skog. Äldste sonen och hans kompisar fick en del överbliven byggmaterial av mig och lånade hammare, såg och spik. Det blev en koja bland många andra på Rävkullen. Men var låg den någonstans? Det var omöjligt att hitta den, hur mycket vi än letade i skogen. Familjen blev senare bjuden till kojan på saft och kakor. Det var mycket uppskattat.

 

Under de första vintrarna var det gott om snö i området. Vi var några familjer som på söndagsmorgnarna skidade på slingrande timmervägar genom skogen till Gåseborg vid Mälarens strand. Där var en hänförande utsikt som avnjöts tillsammans med medhavd frukt.

 

I byggnadsplanen för Viksjö  var det angivet att Rävkullen skulle bebyggas med bostäder. En dag kom barnen hem med andan i halsen och förklarade att det pågick skogsavverkning i deras skog. Där skulle byggas hus.

 

Jag har långt senare av min dotter fått veta att många barn från vårt område var uppe bland byggjobbarna och demonstrerade med plakat mot att SIAB skulle bygga där i deras skog. Det gick så långt att barnen på kvällarna tog bort utsättningspinnarna för byggnationen för att nästa dag finna att SIAB hade satt ut dem igen. Detta upprepades i flera dagar och det blev en kamp om byggnation eller lekområde.

 

Midsommarfirande

Under våren ordnades en del cykelutflykter med familjerna till Rocksta gård. Där blev det skogspromenader med frågor om naturen. Det blev också grillning och sedan avslutning med brännboll där alla skulle vara med.

Till midsommar ordnades det  gatugemensamma midsommardanser med blomsterklädd stång och lite sommarmat med sedvanliga tillbehör.

 

En septembernatt 1969 blåste det storm över Sverige. Vi kunde inte somna den kvällen därför att det dånade väldigt i vårt hus och det small som skott kring huset. Vad var nu detta? Vi gick upp för att kolla läget. Det var inte bara kring vårt hus som det small, utan överallt hördes det. Jag gick ut för att se vad som pågick. Jo ­– nockpannorna och takpannorna flög omkring som stora vantar och krossades mot marken ­– ja ända ut på gatan låg de. Det var det som small. Det dånade även från Rävkullen där många träd hade blåst omkull. Det var en förskräcklig syn att se på morgonen. Inte bara Rävkullen utan alla skogspartier kring vår bebyggelse var berörda. Hela vårt område såg ut som ett slagfält. Att nockpannorna lossnade så lätt från taket berodde på att de inte var fastspikade, som byggnadsbestämmelserna föreskrev. SIAB tog på sig skulden och spikade fast såväl gamla som nya nockpannor.

 

Under de första åren i området fanns inte Viksjö centrum. Därför kom två livsmedelsbussar och även en bokbuss varje vecka till vårt område. Detta var mycket uppskattat av alla boende. En Pressbyråkiosk öppnades vid nuvarande busshållplatsen vid Viksjöleden nedanför Slåttervägens slut och fanns där under några år.

 

Bland kvinnorna bildades en del grupper (juntor) för gemensamma aktiviteter. Syjuntorna var flitiga med att laga trasiga barnkläder och att skapa nya, att byta matrecept, men viktigast var nog att komma tillsammans och utbyta tankar om vardagen och dryfta barnens utveckling. Än i dag lever en syjunta på Kornvägen från 1967, SJ 67,  men nu med helt annan verksamhet. Även bland männen bildades det på Kornvägen 1977 en kulturjunta, KJ 77. Som namnet säger står det kultur på programmet och utövas i form av studiecirklar. Varje vår gör dessa juntor tillsammans en resa till en plats som har anknytning till någon medlems födelsebygd.

 

Det var inte bara på vår gata som juntorna var aktiva. Efterhand som nya familjer flyttade in i området så bildades det nya juntor som hade varierande aktiviteter på sitt program. Det viktiga för alla var att finna en social gemenskap och trygghet.

 

Nya villaföreningen

Villaföreningens uppgift förändrades med tiden efter det att förekommande byggfel åtgärdats. Nu blev det att vara remissorgan gentemot myndigheter, att verka för bättre trafiksäkerhet inom bostadsområdet, att stimulera grannsamverkan och att ge ökad information om inbrottsskydd med därpå följande samarbete med polismyndigheten.

 

I takt med att Viksjö byggdes ut var inte villaföreningens namn riktigt adekvat ­– vi representerade inte hela Viksjö utan endast område A. Därför bytte föreningen namn till Fasteboda Småhusförening (FSF) efter ett gammalt gårdsnamn i områdets södra del.

 

Utbyggnaden av Viksjö enligt den ursprungliga planen led nu mot sitt slut efter 18 års byggnation, mot planerat 10.

 

Festligt värre

Med tiden anordnade de boende ett varierat utbud av festliga aktiviteter. Varje år ordnades det en stor valborgsmässoeld. Till att börja med var det på en plats vid nuvarande Skördestugan. Där hölls det brinnande tal till våren av villaföreningens ordförande, det sjöngs och grillades korv och som avslutning blev det ett öronbedövande och vackert fyrverkeri, nästan i klass med vattenfestivalernas och utfördes av några kända fyrverkeriexperter. Det var tider, det! Efter det att Skördestugan byggts flyttades detta firande över till åkern intill kolonilotterna. Majbrasorna var ett tillfälle att bli av med sådant brännbart som man inte ville ha längre. Jag såg en gång ett helt klaffbord stående vid brasan. En pojke sa högt att detta bordet skulle min mamma se, det vill hon nog ha. Efter någon dag var bordet borta till glädje för någon.

 

Många gatufester ordnades i området, bl.a. i en del dubbelgarage. Det finns ju alltid något att fira.

 

Ett bejublat firande var när vi på den lilla fotbollsplanen vid lekparken firade 25 års boende här. Genom många flitiga krafter bland medlemmarna och med sponsring från företag och vår förening så blev vi bjudna på allehanda godsaker. Här hölls fina tal och här sjöngs vackrare än vackert. Höjden på den kvällen blev när KJ 77 visade ett eget producerat bildspel om  det historiska Viksjö, utbyggnaden av Viksjö samt något om framtiden. Titeln på bildspelet var Viksjö i våra hjärtan. Kvällen avslutades med ett sedvanligt hejdundrande fyrverkeri.

 

Ombyggnadstiden

Husen började med tiden bli något trånga och slitna ­– det fanns behov av att modernisera dem också. Det var dags att bygga till med takkupor och balkonger, att förlänga husen och att byta fasadbeklädnad. För att inte tala om ommålning av fasaderna ­– här fanns inga gränser ­– här flödade fantasin. Huskroppen visade sig vara mycket praktisk och det var ganska enkelt att bygga om rumsindelningen. Många byggde till med fina uteplatser under tak.

 

Trygghet

I en redan etablerad bebyggelse, där alla känner varandra och ingen är anonym för sin granne, känns det tryggt att leva. Man kan få hjälp av grannen med tillsyn av hus och tomt vid kortare eller längre bortovaro. Att sen få återgälda detta vid ett senare tillfälle känns bra.

 

Det får anses vara viktigt att vi hälsar nyinflyttade grannar välkomna till området och hjälper dem tillrätta. Ja, även förklarar innebörden av vad grannsamverkan innebär. Det ökar både deras och vår trygghet.

 

Litteratur

För den som vill förkovra sig i kunskap om Järfällas historia rekommenderas att läsa Järfällaboken I (60:-) och Järfällaboken II (den senare i två delar, 60:-) skrivna av Lars Gustavsson Jr. Om Viksjös historia finns en läsvärd bok Några Viksjöminnen (30:-) skriven av John Wiman. Dessa böcker finns att låna eller köpa på Järfälla bibliotek.

För att berika den egna kunskapen om hembygden Viksjö, rekommenderas att med skriften Kulturstigar  Viksjö  - Görväln i handen promenera eller cykla runt enligt förekommande anvisningar. Denna skrift finns att få gratis på kommunalkontoret eller närmaste bibliotek.